Lyckat infall
Sö 25/1
Att en så liten sak kan göra en så lycklig! Alfred och jag var på en kort promenad idag, vi provade det ihopplockade bettlösa huvudlaget och gick för att möta upp Mynta som var ute på tur. På huvudlaget satt de långa westerntyglarna kvar och promenaden gick så smidigt att jag fick nåt infall och vände hemåt och tömkörde honom hem! Det gick huuur bra som helst! Dessutom fick jag se både lite motor och lite resning! Kul! Och kanske, kanske, skymtade jag även lite av farmors farfars fina trav.
Vi skippade alltså mötet med Mynta, det kan vi träna på en annan gång. Och jag vet att det inte var tömkörning på riktigt, men jag gick bakom honom och han gick framåt och det var inga problem. Och visst, bjudningen kom av att vi vänt hemåt, men i alla fall. Vi måste ju hitta arbetssätt som gör att vi kan pula med saker ensamma, bara vi två.
Väl hemma fick han så mycket beröm att om någon passerat hade de nog trott att han genomfört en månlandning, typ.
