Skalle-Per
Sö 25/1
Inte Alfred då, utan jag. Har klippt av mig håret. Det var planerat och fruktansvärt skönt. Det var dags, det är visst det med jämna mellanrum.
Den nya frisyren är tydligen ganska internationellt gångbar. Mina franskaelever utropade, förvånat, "Ah, Maria! Man skulle kunna tro att ni är fransyska!" Javisst, tänkte jag, minus femton kilo och med en cigg i handen, kanske. Men de förtydligade iaf senare att de gillade frisyren. Tack.
Under helgen som var besökte jag några bekanta. I det huset bor en fyraåring som tittade storögt på mig och sedan viskade till sin mormor "Men jag kan ju inte prata engelska". Mormor skrattade gott i minst 20 minuter. Ungen köpte nog aldrig riktigt att jag faktiskt kunde prata svenska, trots den mörka, korta frisyren.
Hej då Håret!
