Det tryter (och sen tappar jag tråden och skriver om nåt helt annat)
1/3
Efter fler dagars sprutning börjar Alfred tydligt visa att han faktiskt är trött på framförallt stickandet nu. Det där tålamodet, det tryter. Känns skönt att han faktiskt protesterar. Jag vill inte ha en häst som bara tiger och lider och går med på saker som är obehagliga.
Teg och led, det gjorde antagligen min förra häst, Pi, när hon var ung. Från ca 8 års ålder protesterade hon först försiktigt och sen allt mer desperat mot sin sadel. Efter många turer och ”kunniga” uttalanden visade det sig att hon sedan hon reds in haft en sadel som inte passat henne. Och hon hade ridits mycket. Under många år. Skadan gick inte att reparera helt och till slut sålde jag hopp- och dressyrsadlarna och körde på westernsadel, vilket hon tyckte var helt okej. Tidigare stökade hon alltid vid sadling, efter en tid med westernsadeln stod hon lös vid sadling.
Det finns mycket mer att säga om den här sadelhistorien, men jag lärde mig väldigt mycket av den. Kanske inte främst om sadelutpassning, men om hästvärlden. Sett till den skada min okunskap ledde till var det dyra lärdommar, så nu känns det desto viktigare att minnas dem i allt jag gör med hästarna.
Hittade en bild på oss med den magiska westernsadeln. Bilden är tagen i oktober 2006. Det känns vansinnigt längesen!
