Blogg

Nu är det klippt

9 Jan 2015

9 december

Jag har hunnit klippa Alfred två gånger redan. Första gången var det busenkelt och blev riktigt snyggt. Men då hade jag ju mallen efter hans tidigare proffsklippningar att gå på.

När jag satte saxen i manen ikväll sa saxen ”oumpf!”. Manen var typ tre gånger tjockare nu än den var sist! Dessutom sov Alfie sist jag klippte. Ikväll var han klarvaken och hade ett näst intill tvångsmässigt behov av att prova hur många lägen han kan ha sitt huvud i. Resultatet blev därefter, så kan vi sammanfatta det hela. Jag har iaf vid båda tillfällena haft karaktär nog att inte go bananas och försöka snygga till ända tills han är snaggad och inte snyggad. Efter kvällens frisering ska manen iaf få bli lite extra lång innan nästa försök, så att det finns gott om marginal för eventuella justeringar.

Jag blev ju faktiskt informerad om att farsan Arn har rejäl man. Så här direkt efter en klippning kan jag tänka att det nog inte var information, utan en varning, kanske.  

De ständiga valen

9 Jan 2015

6 december

Var på fölchampionat, utan varken mitt eller andras föl. Kul att träffa likasinnade och uppfödaren vi var hos hade en intressant 6-årig fjord (såklart) att visa mig. Jag ska begrunda det hela. För mig finns det definitivt några frågetecken kring  den hästen. Samtidigt är jag väldigt ridsugen, och han hade häftig utstrålning…

"Tihi, han heter Alfred!"

9 Jan 2015

5 december

Har varit på Apoteket och hämtat ut penicillin och avmaskningsmedel. Fyndade springmask i Alfreds box häromdagen. Dessutom har han börjat klia svansen, vilket också kan hinta om springmask. Svansen blir lite ledsen och rufsig av skrubbandet och jag förmanar i stil med ”du vill väl inte att den fastnar sådär?!”, ungefär som man lurade små barn att ögonen kan fastna i kors om man tittar i kors ofta. Det var föga effektivt i Alfreds fall.

Jag lämnade i alla fall Apoteket med ett brett leende. Tanten i kassan fnittrade förtjust när hon såg att den egentliga kunden var en häst vid namn Alfred. ”Tihi, han heter Alfred”, fnittrade hon till kollegan som assisterade.

Alfons har flyttat in

9 Jan 2015

4 december

Nu har vi träffat Veterinär-Cecilia också. I min enfald har jag tänkt att veterinärer är otoalt oberörda av söthet. Fel av mig. Veterinären fick kolla på den där trasiga hoven eftersom hon ändå skulle spruta honom. Kanske var det inbillning, men hon fingrade nog tametusan lite extra på Alfred medan hon konstaterade att ”så här små ser man inte så ofta. Jag kan inte komma ihåg när jag såg en sist.”. Jag lät bli att berätta att jag har ögonen på en till liten, som bör vara leveransklar nästa höst.

Hoven ja. Hon konstaterade bärrandsröta. Mera träning på att lyfta på fötterna framöver alltså.

För Alfreds del slutade besöket med att han nu är stolt innehavare av ett vaccinationsintyg märkt ”Alfons”. Vi får hoppas att registratorn håller ”tungan rätt i mun” när hon utfärdar passet.

För Filip blev det lite tråkigare. Han ska få en penicillinkur mot sin envisa, elaka förkylning.

Alfred - galoppören?

9 Jan 2015

27 november

Borta på kurs igen. Fick under dagen rapport om att Alfred kommit fram till att även hans mamma var galoppör och att han ska söka jobb på Jägersro när han blir stor och därför nu toktränar på att galoppera.  Bra, tänker jag, träna balans och få till lite muskler – men gör dig inte illa!

Hovis!

9 Jan 2015

26 november

Har glömt berätta att Alfred har träffat hovslagaren för första gången(tror jag iaf). Det blev lite halvakut (tänk hispig småbarnsmamma)eftersom Alfred har haft en ganska stor spricka i en framhov som under dagen blivit ännu större. Hovslagaren kunde klippa rätt så mycket på alla hovar och Alfred fick nog med beröm godkänt. ”Som att sko en gammal häst”, var utlåtandet. 

Det lite komiska i det hela är att jag tänkt att det är för tidigt i både fotlyftande och stå-på-gångande för att ta hit hovis men det gick ju toppenbra!

Regn, regn, regn

9 Jan 2015

25 november

Det bara regnar hela tiden. Hagarna är träsk och jag tror att hästarna står stilla nästan hela dagen. När jag kommer hem efter jobbet står de oftast på exakt samma ställe som de gjorde vid lunchfodringen. Alfreds bärrandsröta blir inte direkt bättre av det här.

De vuxna hästarna går med täcke ute. Det känns märkligt att sätta täckte på tre av fyra och låta lillskrutten gå utan, men han ska ju faktiskt palla det. Och vid insläpp har han ännu inte varit blöt ner till skinnet. Ibland får han låns Pis gamla fleecetäcke i några timmar efter insläpp. Han torkar mycket snabbare med det och så får han en liten hint om hur stor han bör bli om han vill ha saker som passar när han blir stor… (jag skojar såklart). Nu får vi vika bort en tredjedel av täcket för att få det till någorlunda rätt storlek.

Säkerhetsfadäs

9 Jan 2015

23 november

Vi har pysslat med lite, väldigt lite, av varje. Målet vi jobbar mot nu är att stå snällt, lugnt och tryggt på stallgången. Gärna både lös och fastsatt. Första gången gick hur bra som helst. Har fram tills dess bara haft honom uppbunden i boxen, och det fixar han galant. Andra gången vi stod på gången gick också bra. Tredje gången slarvade jag med säkerhetspillet, så nu vet jag också att plastkedjorna på stallgången löser ut rätt snabbt. Typiskt att det händer nåt just den gång man slarvar. Nyttig påminnelse. Nu blev det ingen större katastrof, Alfred trampade i en korg som stod dumt till (dubbelslarv, alltså!), sen stod han så i några sekunder innan han kastade sig framåt och rundade hörnet till sin box. Det var bara den ena kedjan som gick av så jag lät honom stå och kika fram bakom hörnet medan jag bytte ut den mot ett vanligt hederligt grimskaft (även detta utan säkerhetssnören, dagen till ära?). Därefter knäpptes Alfred loss och ställdes tillbaka på gången. Han var helt oberörd så vi var överns om att han var duktig och så fick han gå in till sig.

Bilden är från en dag då jag skötte mig med säkerhetsplocket. Filip och Mynta hejar engagerat på Alfred i alla hans förehavanden. 

Abstinens

9 Jan 2015

20 november

Jag är borta på kurs. Jag brukar gilla mina kurser eftersom de ofta innebär att jag kan ligga i sängen och läsa och slöa och kolla på tv nästa hela kvällen, det blir inte av hemma.

Det fina med att vara på kurs förtogs dock lite när man fick en alldeles egen liten guldklimp hemma i stallet. Hade gärna gjort vårt vanliga kvällsmys även ikväll.

Annars, när jag är hemma, gör vi inte så mycket. Alfred skrotar runt i hagen och tittar på bilar tillsammans med Filip och så myser vi och lyfter på fötterna på kvällarna. Jag vet inte hur mycket han tränat på att lyfta på hovarna innan han kom till mig, men han har redan koll på att de är fyra till antalet och står numera alltid bered att lyfta nästa när jag sätter ner en.

Förväntade stordåd

9 Jan 2015

 8 november

När allt verkade gå bra med Filip och Alfred tillsammans fick de efter bara nån dag flytta till sin riktiga hage. I den hagen ska Alfred uträtta stordåd medan jag är på jobbet. Han ska nämligen bli trafiksäker!

Jag må bo 1 mil utanför ett pyttesamhälle, men ni ska veta att jag har trafik förbi min gård. Det kommer massor av bilar med och utan släp, men också timmerbilar, grusbilar, skogsmaskiner på släp, plogbil, vägskrapa, fyrhjulingar, motorcyklar, cyklister (nog så läskigt att stöta på när man är häst) – you name it, det passerar hemma hos mig!

Ny i gänget

9 Jan 2015

2 november

Fina lilla Alfred. Jag kan typ inte sluta titta på honom. Tänk att han ska bli stor och dra vagn, springa på bana och göra krumelurer och skutta över hinder...Så småningom.

Det gick kanonfint att lasta honom, tillsammans med uppfödaren. Sedan stod han som ett ljus hela vägen hem. Det var en färd på knappt två timmar och ungefär halvvägs stannade jag och kikade in på en helcool Alfred som verkade förvånad över titten.

Väl hemma var det första han fick se gethagen och då var det ju viktigt att visa upp sig så då showade han lite inne vi tog oss till stalldörren. Inne i stallet tog gänget emot honom bra. Stona tindrade lite med ögonen och mini-valacken sträckte på sig för att kunna kika på den nyinflyttade. Föga anade han nog att han från denna dag är anställd som barnvakt och lekfarbror till lillkillen.

Första dagen i hagen med nya sällskapet gick kanonbra. Kompisen, Filip, kom fram och luktade och ganska snart tuggade Alfred mot honom, sen var det liksom inte mer med det. Skönt att det gick så bra, och lite snopet att stå där med kameran i högsta hugg.  Men nån bild och nån filmsnutt blev det iaf.

Pärlby Alfred

9 Jan 2015

1 november

Nu är han här! Min otroligt efterlängtade fjordhäst! Äntligen!

Tänk, det har gått 18 år sen mitt första riktiga möte med en fjording. Det var en tretimmars turridning – och det var allt som behövdes. Sen dess har jag nog vetat att jag ska ha en fjordhäst nån gång i livet. Sen den där turridningen har fjordingarna funnits där, men de har alltid tillhört någon annan och idag är jag glad att mitt fjordköp dröjde. Väntetiden har inneburit att jag sett massor av, hundratals, fjordingar och nu när det verkligen var dags att köpa min egen visste jag ganska precis vad jag sökte.  Valet föll på den här krabaten:

 Pärlby Alfred, född 2014, e:Björkhems Arn 275 , u: Allis 3462, ue: Julius 211

 Det här ska verkligen bli ett äventyr!