Blogg

På is

8 Apr 2015

Ti 24/3

Nu har hästeriet legat ordentligt på is i några dagar. Har varit på konferens igen. Denna gång lyckades jag dock spåra upp en annan fjordhästmänniska, så lite fjordsnack blev det iaf. Det var nog faktiskt den största behållningen från denna konferens.

Traaa, va!?

8 Apr 2015

Ti 17/3

Nu har vi äntligen fåttt något konkret att träna på. Alfie vägrar trava på kommando. Eller, han gör det ibland, om det råkar vara så att han har tänkt trava just när jag ber om det. Det blir inge bra vid till exempel visningar. Då bör man ställa upp på trav oavsett om man har lust att trava då eller inte. Sen har Alfred ungefär noll och ingen respekt för spö och piska. Det är ju i och för sig bra att han inte är rädd, men nu när jag peppar honom med dressyrspöt stannar han. Japp, han liksom fryser fast i marken och blänger lite på mig och går inte förrens grimskaftet hänger slakt och jag har jollrat lite med honom. Nu måste jag tänka ut en plan.

Klimpen har också börjat släppa vinter- och fölpäls runt ögonen och det är en flera nyanser mörkare fjordhäst som tittar fram där.

Godkänt

8 Apr 2015

Lö 14/3

Idag var vi för första gången upp till det andra stallet i ”centrala” byn. Det är där jag hyrt in min förra häst i alla år, och det var där jag träffade på fjordhästen för första gången. På den tiden hade de ett tjugotal fjordingar, idag hade, precis som jag, tre fjordingar och en shettishistoria i stallet. Vi träffade på Enar, hästkarl’n som lärt mig mest genom åren. Kanske inte om ridning (”gör e tocka där volt eller va fan dä heter”), men desto mer om hantering och skötsel. Alfred och jag fick godkänt. Alfred i uppförande och jag i utfodring. Känns skönt att få höra eftersom jag grubblat mycket på just foder och hull.

Sen fick vi lite bakläxa också. Vi var på promenad i grimma, vilket Enar tyckte var helt onödigt eftersom ledning är något han liksom kommer lära sig ändå, av sig självt, nästan. Jag fick lova att nästa gång vi kommer förbi tömkör jag honom istället. Nu är ju jag av en annan åsikt i det här, så vi tar nog god tid på oss innan vi tittar upp igen. Jag tömkör ju bitvis redan, men inte på det sätt Enar menade.

Väl hemma igen hade ju Alfred massor att berätta för Gullan. Nyheten om att det finns andra hästar i byn/världen var nog störst.

Gummistövlar, tack.

8 Apr 2015

Fr 13/3

Alfred gillar inte att bli kladdig om fötterna. Jag har anat detta en längre tid, men efter dagens rapport är det nu ett faktum. Lunchen hade ser verats på ”fel” sida hagens gigantiska lerpöl. Alfred hade stått och ruskat på huvudet ett stund, innan han sedan rundade hela pölen, en omväg på sisådär 300 meter. Hoppas han fick behålla fötterna torra då. Min Pi var lite likadan. Kanske inte i hagen, men på ridturer klättrade vi ofta runt bland träden för att slippa bli kalddiga om fötterna. Och nej, jag gillar inte heller kladdiga fötter. Men skulle jag redan ha överfört det på Alfie? Eller är det vetskapen om att han ibland har det lite tufft med balansen, tillsammans med att han är lägst i rang som gör att han inte vill vara i lera och kliva? Det är ju svårare att hålla undan för de andra där.

Ti 10/3

8 Apr 2015

ti 10/3

Nu ska jag åka bort ett par dagar igen. Det betyder att kvällsmyset var omfattande. Klådan verkar ialla fall redan ha lugnat ner sig, och snittet från kasteringen ser okej ut, så på det sätet känns det ok att åka bort nu. Det känns nästan jobbigare och jobbigare varje gång jag ska åka iväg nu, men det är nog bara att vänja sig, eftersom jag valdes om på måndagens årsmöte. Flängandet lär således fortgå.

Nån gång kommer det nog ett riktigt lärarfackligt inlägg, eftersom det är såna konferenser jag är på hela tiden. Men jag ska verkligen försöka låta bli, det blir lätt lite känsla av väckelsemöte kring det fackliga. 

Tofflor, tack.

8 Apr 2015

må 11/3

”De där tofflorna, skulle Alfred kunna få ha dem igen?” sa Alfred imorse när han stannade innanför grinden, lät ena framfoten glida lite på isen och sedan vände sig om tittade frågande på mig.

Mina fina, kloka prins. Men man får tyvärr inte ha dem när man är ensam hemma i så många timmar.

Silly Walk

8 Apr 2015

sö 8/3

Dagens korta promenad i grimma bjöd på färre, kortare stopp och mer flyt. Härligt! Planen är att vi tömkör även hemifrån när vi kan gå hemifrån utan att stanna hela tiden. Är inte en tillräckligt skicklig kusk för att fixa strulet OM han skulle börja vända på ett smidigt sätt. Tänker att vi istället undviker att hamna där, om det går – och det verkar det ju göra. Kikar lite på begagnade bröstselar med baksele. Tror att det får bli en sån. Då blir han lite mer ”påklädd”, och vi kan så småningom börja ha med både draglinor och senare nåt däck eller nån skakel. De seldelar vi lånar nu sitter inte tillräckligt bra för att användas så, tycker jag. De är mest till för att hjälpa mig hålla ordning på tömmarna.

Att gå hemåt har varit lite motsatt att gå hemifrån, där har han gasat på ordentligt. Tror dock att jag kom på vad jag gjort för knasigt i de situationerna. Eftersom han gasat några gånger, har jag ju börjat hålla hårdare och liksom börjat bromsa honom redan när vi vänder runt och ska gå hem. Snacka om att ge märkliga signaler. Så, idag när han fick bråttom släppte jag bara efter lite istället. Han gick fortfarande fort, men det blev absolut inte den tendens till dragkamp som vi haft tidigare. Löjligt enkel ändring av mitt betennede, finfin effekt…Nu låter det kanske som att han varit helvild på hemvägen tidigare och så är det verkligen inte.

Helst skulle jag inte behöva vända alls, utan hitta korta rundor istället, men underlaget i skogarna tillåter inte det än.

Alfred fick ta på sig broddade boots när han gick tillbaka ut till isgatan i hagen. Först körde han John Cleese’s ”Silly walk”, men rätt snabbt fattade han galoppen - Både bildligt och bokstavligt.

Fredagsmys à la oss

8 Mar 2015

6/3

Sån dära ludd på näsan har vi sett på Facebook att man ska ha när man är liten.

Notera Gullan i bakgrunden. Hon litar inte riiiktigt på min kompetens när det gäller Alfred. Hon är så klok. 

Ikväll var första gången jag verkligen tänkt att ”nu blir jag efter hem…” tillsammans med Alfred. Vi har inte promenerat/tömkört på för länge, tydligen, för himmel vad han eldade på när jag började gå bakom istället för bredvid! Jag blev inte efter hem, han är fortfarande så lättdistraherad och lätt att få ur balans, men jag tror att jag bör skaffa mig en plan…Vi kör ju bettlöst, och så vill jag fotsätta länge än, men frågan är om det verkligen är det bästa. Blir han för stark är ju risken att jag håller hårt och liksom blir hängande i tömmarna mest hela tiden, med en ganska okänslig och ”hård” häst som eventuell följd. Nja, får ta mig en funderare.

Vi måste ta oss upp på ridbanan snart också, och träna lite mer styrning. Start och stopp kan vi, vi har god framåtbjudning och så är jag nöjd just nu egentligen. Men snart behöver vi kanske ta nästa steg och börja styra lite mer exakt.

Inför helgen har vi laddat med en till Maria och en till Hästligan. Måste bara tänka på att verkligen ta rätt sen…

Bättre

8 Mar 2015

5/3

Sådär, nu är vi på banan igen. Alfred pigg och glad! Idag har han hängt i ”stjärtlapparna” på de andras täcken och kastade sig över maten när han kom in. Man riktigt såg hur de andra hästarna pustade ut när han väl var instängd i sin box för kvällen!

Vad händer?!

8 Mar 2015

4/3

Jag har skitbra lektioner den här veckan! Och är inspirerad till tusen själv, i klassrummet!

Såhär ser det ut när franskafröken gått i spinn totalt. Då bör man komma i tid till lektionen för att kunna förstå mästerverket på tavlan.

Miss

8 Mar 2015

3/3

Hm, sitter på lektion, tittar ut och konstaterar att jag hel-felbedömde vädret imorse. Hästisarna är ute utan täcken.

Det är såklart inte hela världen, de tål det. Men de vuxna fjordingarna är vana, sen många år, att ha täcke vid all sorts nederbörd, och Filip, han har så dåligt immunförsvar så där pjoskar jag lite.

Det tryter (och sen tappar jag tråden och skriver om nåt helt annat)

8 Mar 2015

1/3

Efter fler dagars sprutning börjar Alfred tydligt visa att han faktiskt är trött på framförallt stickandet nu. Det där tålamodet, det tryter. Känns skönt att han faktiskt protesterar. Jag vill inte ha en häst som bara tiger och lider och går med på saker som är obehagliga.

Teg och led, det gjorde antagligen min förra häst, Pi, när hon var ung. Från ca 8 års ålder protesterade hon först försiktigt och sen allt mer desperat mot sin sadel. Efter många turer och ”kunniga” uttalanden visade det sig att hon sedan hon reds in haft en sadel som inte passat henne. Och hon hade ridits mycket. Under många år. Skadan gick inte att reparera helt och till slut sålde jag hopp- och dressyrsadlarna och körde på westernsadel, vilket hon tyckte var helt okej. Tidigare stökade hon alltid vid sadling, efter en tid med westernsadeln stod hon lös vid sadling.

Det finns mycket mer att säga om den här sadelhistorien, men jag lärde mig väldigt mycket av den. Kanske inte främst om sadelutpassning, men om hästvärlden. Sett till den skada min okunskap ledde till var det dyra lärdommar, så nu känns det desto viktigare att minnas dem i allt jag gör med hästarna.

Hittade en bild på oss med den magiska westernsadeln. Bilden är tagen i oktober 2006. Det känns vansinnigt längesen!

Snälla, tålmodiga Alfred

8 Mar 2015

26/2

Han måste tycka att jag är bra dryg. Vår kvällsrutin för stunden är: Tempa, spruta, rengöra och medicinera hov och till det har vi då den andra åkomman…Men han köper liksom det här med. Bara vi myser lite när vi är klara.

Vi fick alltså penicillin, jag fick storma ner på kliniken i sista sekund och hämta det, sen skulle han även få mer Finadyne, eller ja, det ska väl heta nåt annat nu, meni vilket fall kunde de inte trolla fram det på vårt bush-Apotek. Det blev Metacam istället.

Ta i trä!

8 Mar 2015

25/2

Ja, snittet såg fint ut, i ungefär en vecka. Igår var Alfred väldigt hängig och rejält svullen, och likaså idag. Jag gissar på att jag får spruta penicillin igen. Alfred ska behandlas för en annan åkomma också, men vid kastreringen bestämde vi att den behandlingen skulle vänta tills han inte längre fick finadyne, dvs tre dagar. Detta för att inte preparera hans kropp med för många grejer samtidigt. Sen har jag skjutit upp den behandlingen ytterligare några dagar, och tur var väl det nu då!

Lovet

21 Feb 2015

Lö 21/2

Lovet har varit lugnt och skönt. Jag har hunnit väldigt lite av det jag tänkt hinna med huset. Men jag har vilat, chillat och slappat och det måste också vara värt något.

Sen har ju förstås Alfred fått lite extra omsorg i form av promenader och bus i hagen för att hålla svullnaden i hans snitt nere. Det ser fortfarande fint ut. Det är lite svullet korta stunder, sen går det ner igen och Alfie själv är pigg och glad och verkar uppskatta våra påhitt.