Blogg

Årsmöte

21 Feb 2015

Fr 20/2

Årsmöte för Örebro Läns Fjordhästförening. Slutsatsen är att det är ett fåtal personer som kniper alla medaljer, diplom och utmärkelser i länet. Bra jobbat av dem! 

Nypremiär

21 Feb 2015

To 19/2

Idag fick jag rida Mynta på dressyrlektion för en, i våra trakter, legendarisk tränare. Det var i hennes verksamhet min hästresa började för nästan 25 år sedan. Jag önskade att vi fokuserade på mig under ridpasset alltså att vi skulle jobba med min sits, mina hjälper och så vidare. Hon höll med och vilket kul pass det blev! Det känns också skönt att hon ganska snabbt pekade ut just de delar jag kännt själv att jag behöver jobba med. En tråkig bit är att jag ”förr” var en mjuk och följsam ryttare med en väldigt mjuk hand. Nu är det borta och istället har jag en så kallad livräddningssits. Detta finns det förklaringar till och jag har för avsikt att komma tillbaka till mitt gamla ridjag innan det är dags att ta itu med Alfreds ridning. Snyggt men stelt, så kan vi sammanfatta ridningen för tillfället.

 Suddig bild, mest för sakens skull.

Nu är det gjort

21 Feb 2015

Ti 17/2

Snipp snapp, snipp snapp...

Ja, så lät det faktiskt när Cecilia klippte loss testiklarna idag. Allt gick iaf helt helt utan komplikationer och han piggade även på sig förvånansvärt fort efteråt.

Skippar bild på trött Alfie, istället får ni sista bilden tagen på honom som hingst.

Han vet att han är söt, kan vi säga. 

Paus

21 Feb 2015

Må 16/2

SPORTLOV! När loven närmar sig känner jag, varje gång, att jag inte skulle klara en dag till på jobbet. Så utsliten och…urvriden känner jag mig.

När jag blir så här sliten händer det så konstiga grejer. Som häromdagen på jobbet. Jag var tidig till eftermiddagskaffet så helt plötsligt hade jag sorterat ut alla udda muggar vi hade i lånemuggskåpet i personalpentryt. Sen hade jag sorterat återstående muggar efter färg (vitt och beige)så när en kollega så småningom dök upp kände jag sån sinnesro att jag visade honom det fina skåpet. ”Har DU sånna dragningar?!” utbrast han förvånat. Ja, om jag får härja fritt tillräckligt länge, och är för trött för att göra något vettigare.

Men nu laddar jag för att ladda på med ny energi i veckan.

Alfred har en kastrering inbokad imorgon eftermiddag. Jag hade verkligen behövt en second opinion här, känner jag. Kasterar man så har man ju kastrerat. Man kan inte ångra sig och jag känner att jag ahr sett för få så små fjordingar som Alfred att jag egentligen inte kan göra en bedömning kring huruvida han vore värd att spara som hingst. Jag tror inte att han är det, och jag är ganska säker på att jag inte vill göra det extra jobbet som en hingst innebär vad gäller lydnad, till exempel. Jag vill ha en användbar fjordhäst. Det är prio ett, och därför är kastreringen bokad.

Nyttosöndag

21 Feb 2015

Sö 8/2

Ibland måste man göra sånt här också.

Härligt när man hämtar hö hos en ny bonde och man kan kostatera att hö’t luktar gott, ser fräscht ut, dammar inte och är analyserat. I år använder vi oss inte av analysen eftersom vi har hö från flera olika ställen, men den här nya kontakten ska jag vårda ömt inför nästa säsong.

Kvalitetslördag

21 Feb 2015

Lö 7/2

kan det bli annat med den starten på dagen? 

Filip har varit hältfri i några dagar så idag fick han ta med sig sin fjordbrud Mynta ut på promenad. Filip var överlycklig! Han skrittade frejdigt ner för backen hemifrån och föreslog trav åtskilliga gånger under turen. Det är så himla kul när man känner att hästen verkligen uppskattar det man hittar på med dem!

Urvuxet x2

21 Feb 2015

Lö 7/2

Alfred äter som en häst. Men ändå är det svårt att få i honom allt han verkar behöva. Han får nu en, i mina ögon, enorm giva kraftfoder vid insläpp. Ändå skulle jag vilja ha upp honom liiite mer i hull. Funderar på att börja ge något mer/annat innan utsläpp också.

Det är lite roligt. Hans matportion växte ur krubban nästan samtidigt som hans huvud växte ur fölgrimman!

I morse hade jag den här utsikten från köksfönstret. Kan man bli annat än tok-lycklig?!

Noggrant uttänkt eller slump?

21 Feb 2015

On 4/2

Alfred har verkligen utsett Gullan till sin nya mamma. Han gör också tappra försök att ha henne som lek-kompis, men där går Gullans gräns. Hon är ju ändå en äldre dam med en respektingivande ålder på 29 år.

Men, varför föll hans val på henne? Hur väljer de här små vem de ska ty sig till i hagen?

Mynta är, ialla fall vid en första anblick, mest lik Alfreds mamma Allis. Dessutom är Mynta också mest jämngammal med henne.

Filip är kille. Kanske är det därför han inte är aktuell. Sedan hästarna börja gå ihop alla fyra upplever jag att Filip är den som har minst att göra med Alfred. Han kanske fick nog av skitungen när de två gick själva?

Gullan är mest lik Alfred till utseendet. Är det därför de hänger ihop? Men, hur skulle de kunna veta att de är mest lika? Eller är det Gullans ålder som gör att hon är ett bra, tryggt sällskap? Eller att hon är (ibland) ledarstoet i sällskapet? Eller är det slumpen som avgjort det hela? (Slumpen verkar i allt annat vara ganska frånvarande när det gäller hästar…)

Gullan och Alfred

Mocka och mata

21 Feb 2015

Ti 3/2

Idag har jag varit i Lindesberg och hållt facklig utbildning. Ingen riktig tid och ork kvar till hästisarna alltså.

Ibland består verkligen det här hästeriet bara av mockning och matning. Det kanske inte verkar så när man läser en hästblogg, det skulle bli lite enformigt att läsa om jag gjorde noteringar varje Mockaochmata-dag, men tro mig, de dagarna finns, och de ligger ganska tätt också.

Det är ett evighetsstaket

21 Feb 2015

Sö 1/2

Jag har valt fel typ av tråd till mina hästhagar. Jag har såna ganska smala elband runt den stora ”vinterhagen”, och vi kör ju femtrådigt eftersom vi har mycket varg skogarna här. Den här innebär att stängslet kräver massor av underhåll, till exempel att man får gå och spänna trådarna ofta, de liksom ger efter fort och lätt. Idag var så alltså dags för en ny besiktning och alltid är det något som hänt, grenar som blåst ner, rådjur som trasslat ihop trådarna och så vidare. Dessutom får jag inte elen att fungera ordentligt så jag är överhuvudtaget rejält trött på det är stängslet. Kan det inte bara stå där och funka fint?!

Gullan och B-M lagade också staket, men de två kan ju aldrig vara seriösa...

När hagen var fixad för denna gång tog Alfred och jag med oss varsin sällskapsdam ut på tur. Vi hann nästan med turen i dagsljus – härligt att det redan blivit så mycket ljusare!

Heja Norge!

21 Feb 2015

Fr 30/1

Har fått chokladleverans från Norge. Det är väl Freiaproduktion vi har Norge till, va? 

Hästmys bästa återhämtningen

21 Feb 2015

On 28/1

Igår kväll när jag kom hem från konferensen stod hästmys överst på listan över saker att göra. Det är verkligen medicin för själen, och det behövs efter intensiva konferensdagar med många människor och många kontakter att hantera. 

Och var har DU varit då?!

Inget avvikande passerar Gullan obemärkt. 

Getebra kompisar

21 Feb 2015

Må 26/1

Borta på konferens. Det är ju en himla tur att jag har en så bra hyresgäst  i stallet! Hon fixar inte bara mockning och matning utan jag får dessutom tydliga rapporter om vad som försegår i flocken.

Filip har varit ganska rejält halt i några dagar. För att få lugn och ro går han nu med getterna istället. Det är inget nytt för honom eftersom han ”var get” under den period då han var ensam häst på gården. Han och Svartfot har verkligen ett lite speciellt band. De två var ensamma under en vinter efter att Svartfots syster dött. Under den tiden utvecklade Filip och Svartfot en väldigt fin relation där de både kan busa med varandra med nån sorts kombinerat häst- och getspråk, men de kan också klia varandra och dra nytta av varandras ”udda” egenskaper, till exempel gillar Filip att använda Svartfots horn till att klia sig på besvärliga ställen. Nu när Filip fick bli get igen föll de snabbt tillbaka i sina mönster. Även Gull och Bore känner Filip sedan förut så det var inte heller några problem.

Bjuder på en lite äldre bild av Flippen och Getligan, här poserandes vid Björkhenge.

Till saken hör att Flippen är fånghäst, så när jag upptäckte en plötslig och ganska rejälv hälta var såklart min första tanke att han fått ett anfall. Jag klämmer och känner på honom så gott som varje kväll för att kunna upptäcka förändringar i tid, så lite förtvivlad blev jag när han ändå var halt helt plötsligt. Det här var nog i…fredags, och eftersom jag inte heller nu kunde hitta några andra typiska fångsymptom bestämde jag mig för att ha is i magen. Han går ju trots allt med tre relativt nya kompisar och för Filips korta ben är det kolossalt mycket snö i hagen nu. En vrickning skulle kunna förklara hältan. Väl på jobbet den dagen kom oron ikapp mig på riktigt. Tänk om han blivit sämre under dagen? Tänk om jag måste ta ut jourvetetrinär i helgen för att jag var lite nonchalant i morse? Då blir det dyyyyrt – igen. Filip börjar vara åtminstone Sveriges dyraste minihäst, om man räknar i veterinärkostnader. Och då har han ändå inte haft fång sen han kom till mig för ett och ett halvt år sen.

Skalle-Per

4 Feb 2015

Sö 25/1

Inte Alfred då, utan jag. Har klippt av mig håret. Det var planerat och fruktansvärt skönt. Det var dags, det är visst det med jämna mellanrum. 

Den nya frisyren är tydligen ganska internationellt gångbar. Mina franskaelever utropade, förvånat, "Ah, Maria! Man skulle kunna tro att ni är fransyska!" Javisst, tänkte jag, minus femton kilo och med en cigg i handen, kanske. Men de förtydligade iaf senare att de gillade frisyren. Tack. 

Under helgen som var besökte jag några bekanta. I det huset bor en fyraåring som tittade storögt på mig och sedan viskade till sin mormor "Men jag kan ju inte prata engelska". Mormor skrattade gott i minst 20 minuter. Ungen köpte nog aldrig riktigt att jag faktiskt kunde prata svenska, trots den mörka, korta frisyren. 

                                                                           Hej då Håret!

Lyckat infall

4 Feb 2015

Sö 25/1

Att en så liten sak kan göra en så lycklig! Alfred och jag var på en kort promenad idag, vi provade det ihopplockade bettlösa huvudlaget och gick för att möta upp Mynta som var ute på tur. På huvudlaget satt de långa westerntyglarna kvar och promenaden gick så smidigt att jag fick nåt infall och vände hemåt och tömkörde honom hem! Det gick huuur bra som helst! Dessutom fick jag se både lite motor och lite resning! Kul! Och kanske, kanske, skymtade jag även lite av farmors farfars fina trav.

Vi skippade alltså mötet med Mynta, det kan vi träna på en annan gång. Och jag vet att det inte var tömkörning på riktigt, men jag gick bakom honom och han gick framåt och det var inga problem. Och visst, bjudningen kom av att vi vänt hemåt, men i alla fall. Vi måste ju hitta arbetssätt som gör att vi kan pula med saker ensamma, bara vi två.

Väl hemma fick han så mycket beröm att om någon passerat hade de nog trott att han genomfört en månlandning, typ.